Det är konstigt att man alltid klarar sig, oavsett hur många räkningar som kastas igenom brevinkastet i slutet av månaden. Även sånna som man inte hade en aning om.
Det känns som att jag vill börja gråta över alla räkningar och alla dessa pengar som försvinner till ingenting :O . .
Man tänker jämt åhh denna månaden blir billig, Men så kommer den där stora räkningen som gör att man får tänka i helt andra banor :( . Det enda som kretsar i mitt huvud just nu är alla dessa jävla räkningar pengar m.m. Jag orkar inte !
Så trött på skiten hade fan vart bättre o bygga sig en kojja.
jaja nog om det, det årdnar sig alltid och som hjärtat alltid säger "Säger jag att jag årdnar det så årdnar jag det" .
Idag ska Vilton till bvc och få sig 6 månaders sprutan, fyfan vad snabbt det går redan ett halvår sen han föddes. Jisses =/.
SPÖREGNAR ute ju, och jag som hatar att köra när det regnar. Skulle iaf få låna pappa och mammas bil eftersom Kim har våran bil i skåne.
Älskar mina 3 pojkar ni är mitt liv mina andetag , Längtar så tills att ekonomin börjar rulla igen så man slipper oroa sig vareviga dag och ägna sig mer åt det som betyder. <3
torsdag 29 juli 2010
onsdag 28 juli 2010
Så rätt . . .
Tänkvärt !
När Visa saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja".
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.
"Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar de andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.
"Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand."
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."
När Visa saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja".
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.
Studenterna skrattade.
"Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar de andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.
"Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så... var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand."
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log. "Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."
måndag 26 juli 2010
Nykär .
Ni vet den där glada känslan jag beskrev i förra inlägget ? Right .
Den har gått vidare till att få mig nyförälskad igen hur i hela friden ?
Och som jag har saknat den känslan, det är ju inte ofta man får känna på den längre men nu jävlar. Men den har kommit vid fel tillfälle, Kim är i Skåne och jag
är här "håller ärligtalat på att kremera här hemma utan honom" .
Ja så, så är det nykär och saknad går inte riktigt ihop tycker jag.
Det är nu man vill ligga under täcket heeela dagarna, äta godis dricka dricka
säga söta ord till varandra och viska. Känns hjärtat slå så där hårt att
det känns som att hjärtat håller på att slå ut ur bröstkorgen.
Sist jag kände så här var vid Viggos födsel :).
Nog om det, barnen sover och Viggo pratar i sömnen "jätte sött" och förut när vi var nere hos mormor och morfar skulle han prata på som bara den och han pratade bara när han höll i dörrkarmen in till vardagsrummet, och skulle han göra något då gjorde han det sen sprang han tillbaka till dörrkarmen igen för att babbla vidare =). haha, han pratade på och ingen förstod vad han sa. Juvligt ! <3
Vilton börjar bli en riktig tjockis, =). Måste köpa nya kläder till dom snart,
det mesta börjar bli för litet nu.
Så lugnt och tyst här hemma :/ . Jobbigt när man inte har någon man kan ha en vanlig konversation med. Visst man kan ju prata med Viggo men något vettigt svar brukar jag dock inte få ändå.
Saknar Kim <3 :( Älskar mina 3 <3
Den har gått vidare till att få mig nyförälskad igen hur i hela friden ?
Och som jag har saknat den känslan, det är ju inte ofta man får känna på den längre men nu jävlar. Men den har kommit vid fel tillfälle, Kim är i Skåne och jag
är här "håller ärligtalat på att kremera här hemma utan honom" .
Ja så, så är det nykär och saknad går inte riktigt ihop tycker jag.
Det är nu man vill ligga under täcket heeela dagarna, äta godis dricka dricka
säga söta ord till varandra och viska. Känns hjärtat slå så där hårt att
det känns som att hjärtat håller på att slå ut ur bröstkorgen.
Sist jag kände så här var vid Viggos födsel :).
Nog om det, barnen sover och Viggo pratar i sömnen "jätte sött" och förut när vi var nere hos mormor och morfar skulle han prata på som bara den och han pratade bara när han höll i dörrkarmen in till vardagsrummet, och skulle han göra något då gjorde han det sen sprang han tillbaka till dörrkarmen igen för att babbla vidare =). haha, han pratade på och ingen förstod vad han sa. Juvligt ! <3
Vilton börjar bli en riktig tjockis, =). Måste köpa nya kläder till dom snart,
det mesta börjar bli för litet nu.
Så lugnt och tyst här hemma :/ . Jobbigt när man inte har någon man kan ha en vanlig konversation med. Visst man kan ju prata med Viggo men något vettigt svar brukar jag dock inte få ändå.
Saknar Kim <3 :( Älskar mina 3 <3
lördag 24 juli 2010
Kuuuul vekligen.
Okej förlåt igen för dåligt bloggande ! Fy Mia.
Tänk så många gånger jag grinat till "When the children cry - white lion"
haha, eller ja iaf förr.
Vilton skrattar hela dagarna förutom när han är hungrig, Vi har haft tur med våra barn iaf på ett eller annat sätt. Vísst att dom är sjuka osv mycket men glada det har dom då alltid varit ändå.
Vet inte riktigt hur jag känner just nu, Jag är så jävla glad lycklig och nervös
över flytten men ändå jätte rädd ? :O. Jag vet att vi kan få det bra där nere
och sen att slippa småprat skitsnack mellan människor man känner eller inte alls.
Stannar vi kvar här kan det bara sluta på ett sätt och det vill varken jag eller Kim, Vi behöver detta. Komma bort dit man kan börja om på ruta 1 träffa nytt umgänge
och vara vi 4a. Finns vissa jag kommer sakna och som barnen kommer sakna sjukt mycket sen finns det vissa det ska bli skönt att komma ifrån.
Jag har vart helt gaaalet glad i flera dagar nu och jag kan inte sätta fingret på vad det kan vara.
Vi ser varandra vi ser enskilda personer
Även om,så ser vi varandra genom flera miljoner.
Det finns dom, dom som skrattar åt oss
Och dom som älskar, älskar som vi förstås.
Jag älskar min familj <3
Tänk så många gånger jag grinat till "When the children cry - white lion"
haha, eller ja iaf förr.
Vilton skrattar hela dagarna förutom när han är hungrig, Vi har haft tur med våra barn iaf på ett eller annat sätt. Vísst att dom är sjuka osv mycket men glada det har dom då alltid varit ändå.
Vet inte riktigt hur jag känner just nu, Jag är så jävla glad lycklig och nervös
över flytten men ändå jätte rädd ? :O. Jag vet att vi kan få det bra där nere
och sen att slippa småprat skitsnack mellan människor man känner eller inte alls.
Stannar vi kvar här kan det bara sluta på ett sätt och det vill varken jag eller Kim, Vi behöver detta. Komma bort dit man kan börja om på ruta 1 träffa nytt umgänge
och vara vi 4a. Finns vissa jag kommer sakna och som barnen kommer sakna sjukt mycket sen finns det vissa det ska bli skönt att komma ifrån.
Jag har vart helt gaaalet glad i flera dagar nu och jag kan inte sätta fingret på vad det kan vara.
Vi ser varandra vi ser enskilda personer
Även om,så ser vi varandra genom flera miljoner.
Det finns dom, dom som skrattar åt oss
Och dom som älskar, älskar som vi förstås.
Jag älskar min familj <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)