torsdag 14 oktober 2010


Jag vet inte hur många gånger jag gömt mig för att slippa gå förbi,
Jag vet att ni skulle skratta då, skratta sen.
Och jag valde att gå fort, alla visste jag var inte som du.

Jag var ingen av er, Men fortfarande ett hot.
Åtminstonde kunde jag lee utan fejkade ögon, Jag kunde prata öppet
och jag viskade bara ibland.

Men jag tittade aldrig, jag pratade aldrig, jag ville er ingenting.
Och kanske för att jag vågade visa motsatsen så föll bomber ner på
gatorna utanför, och ni kunde vända er om och viska.

Jag har allt idag, ni har fejkade vänner fejkade leenden och fejkade
personligheter. Jag är glad


Att jag aldrig blev som er

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar