söndag 26 september 2010

Bu

Fyfan mår dåligt av att vakna ensam, och mår dåligt av att somna ensam :,(

OVER AND OUT !

måndag 20 september 2010

Svar på fråga

Det var en anonym som skrev och frågade lite och undrade om jag kunde skriva lite om det i ett bloggande här, så jag ska försöka göra ett försök.

Kim gjorde slut med mig men jag vet inte om det är för en annan tjej, Vilket jag inte hoppas på utan mer att känslorna försvunnit och att han inte kan se en framtid med oss.
Det gör ont men man får bara försöka ta sig igenom det, Jag undrar själv hur många gånger jag suttit och läst om flickor vars hjärtan har brustit totalt och tänkt "tur att det inte händer mig" Men det kan ju hända idag imorgon om 5 min, Jag har iaf lärt mig
att aldrig ta någon förgiven endast för att man vet att den finns här. En dag kanske den inte gör det, Och ja usch.

Men som sagt jag försöker ta mig igenom detta nu och idag fick jag en 3a uppe på baståsen som var jätte fin måste bara skaffa mig en trappgrind så barnen inte ramlar ner för trappan .

Tack för att du tycker jag är stark, Det är nog det enda man måste vara eftersom jag inte direkt kan ge upp. Har ju 2 små barn som behöver mig/oss mer än någon annan. Och det är för dom vi kämpar för.

Men jag och Kim är vänner och vi trivs faktiskt ganska bra med det även om det kan dyka upp minnen och känslor ibland, Visst just då vill man grina eller lägga sig under ett täcke och aldrig mer gå upp. Men som sagt vi kämpar för barnen och det kommer vi alltid göra.


Idag är en bra dag och fortsätt fråga då vet jag iaf att det är någon som läser och som får mig att fortsätta med det jag gillar :) .

Älskar mina 2 <3

söndag 19 september 2010

Iskallt.

Jag är endast sårad över att du aldrig gav mig en chans att känna mig som hemma.
Att du klarar allt själv men ingen människa kan leva ensam, inte ens du.
Det gör mig ledsen att du tagit beslutet och det gör mig ont att jag bara är en svans i det hela. Vad vi gjorde kunde vi göra tusen gånger bättre.

Jag ber inte om att du ska älska mig jag ber inte om att du ska sakna mig
"Fast egentligen ber jag allra mest om detta"
Men det är bra att du är stark och visar dig osårbar för då är det lättare för mig att se att du är iskall och att jag kan gå vidare utan att veta att du kanske ofta sitter och tänker på oss, på alla minnen - Precis som jag.

Jag kommer aldrig träffa någon som du igen, det enda jag undrar över är varför detta hände jag fick aldrig någon förklaring, Men det kanske inte behövs heller.
Jag kanske mår bättre av att inte veta.

Jag blir hellre sårad av sanningen än lycklig av lögnen !.

Jag har inte känt mig levande på länge nu och det är nog dags att jag lägger ner all energi på dig och lägger det på barnen istället. Jag vill vara en bra mamma till våra barn och jag försöker verkligen för barnen är allt jag har allt jag lever för.

Over and out.

fredag 17 september 2010

it is over now forever. . .

Det blir inte mer nu och jag vet inte om det känns bra eller dåligt,
Jag älskar honom men bara för att vi inte lever för varandra längre så försvinner han ju inte.

Är nog bara rädd för ensamheten och hur jag ska ta mig igenom nätterna ensam eller ´med barnen. När jag vart så van vid att ha honom där varje natt.

Men som sagt nya tider nya strider, och jag vet inte vad som gör att jag tänker framåt nu när allt jag ser är alla dessa minnen :O .

Älskar dig kommer jag alltid göra och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta nmen nu väljer jag att gå vidare !

Älskar mina barn det enda som ingen kan ta ifrån mig <3

onsdag 15 september 2010

Depp varje dag sorry.

Sitter här hemma själv "hos mamma och pappa" var jag bor just för tillfället,
Har fått tillbaka min gamla lägenhet på parkvägen och det känns tryggt.
Vi är ju trygga att bo där, Barnen känner sig hemma där och allt är så mysigt med den lägenheten.

Jag kanske bara ska börja traska vidare, Jag vet att jag kan men frågan är om jag vill. Jag är deppig nu men det får man väll lov att vara dessa dagar, Allting blir skit och pannkaka av allt ändå.

Ringde angående plats på dagis åt Viggo igen, Måste fylla i blanketter och skicka sen måste jag få tag på papper från läkaren så han kan leka längre på dagis än bara tre timmar om dagen.

Jag vet inte vad jag ska skriva, Känner mig helt tom i kroppen. Känns som att man bara lever för barnen, kämpar för barnen och andas åt dom. När ska jag börja leva själv igen ? . Jag älskar att göra detta, jag älskar mina barn.

Men när mår man bra själv igen ? . .

Älskar dig älskar oss <3

tisdag 14 september 2010

Besök

Barnen sover nu så jag passar på att slänga in ett bloggande.

Inte hänt så mycket sedan sist, Idag var jag och barnen uppe hos Stina och hälsade på.
Jätte mysigt att träffa henne igen efter ett tag.
Tvättar gör jag, har så himla mycket som jag annars inte hinner med.

Och så saknar jag Kim, Vet att man ska försöka vara stark men om det inte går för andra så iaf för sig själv. Jag behöver denna tiden för att deppa ihop totalt sen
gå mot andra tider, Starkare än förr.

Men det är sånt jag säger nu sånt jag känner, och fyfan för att sakna.
Finns inte en enda detalj någonstans som inte gör sig påmind, Alla minnen alla
saker, alla mysiga telefontimmar.

Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, Vart jag känner mig trygg.
Just nu finns inte den platsen, Inte här inte där ? ? ?

Jag älskar dig !

måndag 13 september 2010

lite ledsen.

Jag vet inte vad jag går runt på nu för tiden, lever i en bubbla och vägen ut känns oändlig. Jag behöver dig det har jag gjort sen dagen vi träffades, Jag har aldrig tvivlat på oss. Trots allt så har vi kämpat så bra ihop, Jag lever när du är lycklig och glad, så om detta val får dig lycklig så lovar jag att inte störa.

Dessa 2 dagar har fått mig att inse att vi faktiskt kan va lyckliga ihop, att det visst finns där, det där som vi glömt bort. Vi säger att vi måste tänka ut någonting bra trots att jag ser i dig hur du vill lika mycket som jag.

Jag är trött på alla som kritiserar, Säger imot. Och som säger massa onödigt och som sårar när man redan ligger. Räcker det inte ?

Jag kan med mening säga att jag känner mig oerhört ensam,ledsen,sårbar och trött på vissa som ger mig handen och sen sviker. Ber mig komma men lika snabbt ber mig gå.
Jag orkar inte vara en vante mer, Jag vill ha tillbaka min familj hel igen.

Du är en svår person att leva med men ännu svårare att leva utan, Varför ska alla andra bestämma och sätta punkt och prickar.

Jag vet inte längre det enda jag vet är att allt har en mening när jag är med dig.
Jag älskar dig! <3