Sitter här hemma själv "hos mamma och pappa" var jag bor just för tillfället,
Har fått tillbaka min gamla lägenhet på parkvägen och det känns tryggt.
Vi är ju trygga att bo där, Barnen känner sig hemma där och allt är så mysigt med den lägenheten.
Jag kanske bara ska börja traska vidare, Jag vet att jag kan men frågan är om jag vill. Jag är deppig nu men det får man väll lov att vara dessa dagar, Allting blir skit och pannkaka av allt ändå.
Ringde angående plats på dagis åt Viggo igen, Måste fylla i blanketter och skicka sen måste jag få tag på papper från läkaren så han kan leka längre på dagis än bara tre timmar om dagen.
Jag vet inte vad jag ska skriva, Känner mig helt tom i kroppen. Känns som att man bara lever för barnen, kämpar för barnen och andas åt dom. När ska jag börja leva själv igen ? . Jag älskar att göra detta, jag älskar mina barn.
Men när mår man bra själv igen ? . .
Älskar dig älskar oss <3
Bara råka hitta din blogg o förstår va du känner, går igenom samma sak själv, Det är jävligt tufft och vissa dagar är värre än andra.
SvaraRaderaMen även om det inte känns så så kommer det bli bättre, du kommer må bättre men det kan du inte göra förens du släpper taget om de gamla,. Visst är tanken hemsk, och man inte vill se sin äslkade( det som en gång kändes som en själsfrände) träffar ngn annan, får ett nytt liv men ska man någonsin bli lycklig själv så måste man. Så gör som jag, Börja om på ny kula ngn annanstans, där det inte finns nga minnen och gör nya fina minnen. Kram