Jag vet inte vad jag går runt på nu för tiden, lever i en bubbla och vägen ut känns oändlig. Jag behöver dig det har jag gjort sen dagen vi träffades, Jag har aldrig tvivlat på oss. Trots allt så har vi kämpat så bra ihop, Jag lever när du är lycklig och glad, så om detta val får dig lycklig så lovar jag att inte störa.
Dessa 2 dagar har fått mig att inse att vi faktiskt kan va lyckliga ihop, att det visst finns där, det där som vi glömt bort. Vi säger att vi måste tänka ut någonting bra trots att jag ser i dig hur du vill lika mycket som jag.
Jag är trött på alla som kritiserar, Säger imot. Och som säger massa onödigt och som sårar när man redan ligger. Räcker det inte ?
Jag kan med mening säga att jag känner mig oerhört ensam,ledsen,sårbar och trött på vissa som ger mig handen och sen sviker. Ber mig komma men lika snabbt ber mig gå.
Jag orkar inte vara en vante mer, Jag vill ha tillbaka min familj hel igen.
Du är en svår person att leva med men ännu svårare att leva utan, Varför ska alla andra bestämma och sätta punkt och prickar.
Jag vet inte längre det enda jag vet är att allt har en mening när jag är med dig.
Jag älskar dig! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar